Utan elever, ingen kultur, utan kultur, ingen skola

I dagens Borås Tidning (läs: 6/5) fanns en insändare med kritik av skolans kulturvecka. Den kan läsas i sin helhet längre ned i inlägget. Här besvaras den:

Utan elever, ingen kultur, utan kultur, ingen skola

I BT 6/5 ställer sig signaturen ”hopplös kulturknutte” frågande till Bäckängs kulturvecka. Handlar det egentligen så mycket om kultur? Inte enligt den snäva definition av kulturbegreppet såsom den kulturknutte anger. Men så är hon också hopplös. En mer universell beskrivning av begreppet förklarar att det faktiskt inte endast rör sig om ”odling”, konstverk och litterära kvarlåtenskaper från förr. Det kan likaväl handla om socialt överförda levnadsmönster. Kultur är alla livsmönster. Beteendemönstren i samhället.

På Bäckäng finns en rad seder, olika klädsel, ritualer, lekar, normer, moraliska system och inte minst ett av Sveriges största och aktivaste föreningsliv. Detta alltsammans är kultur. Och den plattform som ger de här kulturella mönstren en chans att kommuniceras mellan elever, spridas vidare från en generation till en annan, det är kulturveckan. Alla de dagar om året som vi ägnar åt lekar, skrivarkvällar, picknick, sumobrottning, konserter och “smiska fisk”, ger oss en skola med en rik kultur och därmed också framtidstro. Vi hade inte känt oss delaktiga i ett större sammanhang som är föreningslivet utan dessa “jippon”, utan vi hade känt oss främmande inför vår skolgång, inför våra skolprestationer och därmed också inför oss själva och våra kamrater. Vi hade haft en främmande skola, i stället för som nu: en igenkännande och varm sådan där tillvaron får mening utifrån vad som kan åstadkommas gemensamt.

Ge den valfritt namn, men den kommer trots hopplösa kulturknuttar att leva i många år framöver. I stället är det kulturknuttes trista definition av kultur som kommer att dö ut.

Johan Frick

Elevrådsordförande på Bäckängsgymnasiet 08/09

Här är insändaren från “hopplös kulturknutte”:

“Kultur brukar definieras som till exempel litteratur, konst, bildning, odling, en folkgrupps sätt att leva och så vidare. Aktiviteterna på Bäckäng under den så kallade kulturveckan är såpabandy, godisregn, bungyjump, drickabacksklättring och kundvagnsrace m.m. Kalla det hellre jippovecka.

Konsert är väl en kulturskatt bland alla jippohermelinerna. Bildning enligt en gammal folkbildare är det som är kvar, när man glömt allt det man läst. Men glöm inte vad kultur är.”

Arkiverat i:Insändare

Fler kvinnor och färre män, tack!

Nu sitter man här igen, i elevrådsrummet, och ska formulera en sammanfattning av veckan som gick. Det var helt ett år sedan sist, ändå känns det som igår. Ugh! Gråheten, slentrianen och regnet är här på nytt, det tar verkligen emot att recensera sin sista kulturvecka. Men vi gör ett försök:

Årets kulturvecka hade en dag mindre i behåll mot fjolårets fem. Bättre förspänt eller inte, det blev en succé det här året! Mycket tack vare EOS – men allra främst tack vare eleverna. Kulturveckan är alltjämt ett interaktivt arrangemang och ingenting man får gratis. Delta! Glöm inte det ni som klagar.

Låt oss börja med en feministisk analys av det hela. Männen dominerade helt klart under den gångna veckan. Inte i det avseendet att vi gjorde särskilt bra ifrån sig, nej, vi tog bara upp onödig plats. Också i år arrangerades Bäckängs starkaste man, Bäckängs gentleman, Bäckängs manligaste man och Årets viking. Den senare måste väl räknas in bland manstävlingarna? Fyra mot noll alltså. Ingenstans släpptes kvinnorna fram. I de tävlingar där namnet inte slutade på “-man” dominerade kvinnorna helt klart. Inte i det avseendet att vi tog upp onödig plats utan för att vi gjorde bra ifrån sig.

Minns att den ende som bangade FBIs bungyjump, väl uppe uppe i kranen, 60 meter ovan mark, var en man och inte en kvinna! Jag nämner inga namn.

Om tävlingarna kunde döpas om och därmed mer öppet välkomna också kvinnor att delta, hade männen troligtvis åkt på storstryk. Det är männen medvetna om men för fega för att erkänna. Därför arrangeras aldrig några allmänna tävlingar där kvinnor bjuds in annat än “om ni vill får ni vara med”.

Tills nästa år hoppas jag på en förbättring.

Lovar ni mig det?

Arkiverat i:Krönika

Rockborgen 35 år!

Lördagen den 22 november fyllde ett av bäckängiternas mest besökta ställen 35 år. Som vanligt bjöds det på skön musik med grupper som ”We Got Milk”, ”Herr Gulin” och ”Snorting Maradonas” – alla med spelande bäckängiter, före detta elever eller nuvarande. Även en av Bäckängs lärare, Mikael R Karlsson, gjorde ett solouppträdande. ”Mitt band var bland de första som repade när rockborgen startades”, säger Mikael.

Den väldigt kyliga lördagskvällen spenderades i en varm lokal som blev ännu hetare framåt kvällen. Man får en ganska trygg känsla av att vara på Rockborgen, då det är så många bäckängiter som är där. Rockborgen är en ideell förening som försöker få fram de lokala artisterna samtidigt som de försöker få in mer kända namn på deras scen. Band som har en liten peng kan även få repa på Rockborgens scen. Alla som jobbar på Rockborgen arbetar ideellt, vilket är ganska sällsynt nu för tiden.

Jag kan personligen säga att de som inte var på rockborgen den kvällen missade något riktigt bra. Publiken inne i den mysiga lokalen var förtrollade av bandens skicklighet och lyrik. Kvällen slutade med moshpit av högsta klass när ”Snorting Maradonas” spelade. Sedan var det bara att åter igen ta sig ut i kylan och hem.

Foto: Isabell Kirstinä

“We Got Milk” och “Snorting Maradonas”

 

Antonio Trajkov

Arkiverat i:Kultur, Reportage

Ett varmt välkomnande för poeten Bob Hansson

Foto: pressbild

Den flödesskrivande poeten, karismatiska föreläsaren och “en tonåring i en 40-årings kropp”, Bob Hansson, besökte Bäckäng på Bokens vecka och Bäckängiten lyckades få en exklusiv intervju med författaren.

En av höjdpunkterna på Bokens vecka var storföreläsningen i aulan med Bob Hansson, poesisveriges svar på Tomas Ledin – enligt honom själv alltså:

- Det är mycket prestige i poesisverige. Poeter ska inte prata med varandra, och om finpoeterna är Thåström så är väl jag Tomas Ledin ungefär! Det är iallafall min upplevelse.

Tomas Ledin eller inte, Bäckäng bjöd ändå på ett varmare välkomnande än vad “Sommaren är kort” skulle ha fått, när den något rufsiga Bob Hansson äntrade scenen. Jublet ville aldrig ta slut, och föreläsaren skrattade förläget och skruvade lite på sig i sin skjorta med dinglande hängslen.

 - Jag blev riktigt generad! Bäckäng är den härligaste skolan i västsverige, tyckte han.

Föreläsningen var en roande blandning av “älska varandra”-budskap, Hanssons egen livshistoria och poesi. Han pratade även mycket med med publiken, skämtade och lovade halva priset på showen som han ska ha på Sagateatern senare i höst. Poesi och skrivande var dock ändå i fokus. Och det är just som poet som Hansson är allra mest känd. Han har släppt ett flertal poesisamlingar med sitt enkla men vackert klockrena språk som liksom flyter fram över pappret.

- Ja, jag är nog något av en flödesskrivare. Jag börjar med ett ord och sedan låter jag det bara… flöda, kommenterade Hansson formen på sina dikter. Han nämner också att han är väldigt inspirationsberoende när det gäller poesi, och hellre skriver snabbt och går tillbaka och redigerar senare, än gör som andra poeter som arbetar med en mening i flera timmar.

Men nyligen bytte Hansson genre och lämnade poesin bakom sig en stund, då han romandebuterade med “Gunnar”, en bok om kärlekslängtan och ensamhet.

- Det känns mer som ett riktigt jobb, svarar Hansson på frågan om den största skillnaden mellan att skriva poesi och längre skönlitteratur, det tar längre tid och man måste jobba lite varje dag.

Och vilka är hans bästa tips till bäckängiter med drömmar om att publicera en egen roman någon gång?

- Läs mycket, även dåliga grejer, skriv mycket och få respons.

Lisa Jagemark

Arkiverat i:Kultur, Reportage

Ang. Bäckäng Vs. Teknis 16 december

I dag hade Bäckängs idrottsförening BOIK och BB samtal med teknister om den traditionsenliga femkampen mellan Teknis och Bäckäng.
Bäckängiten fanns naturligtvis på plats.

Bland annat beslutade man om och diskuterade följande…

… Femkampen kommer att hållas den 16 december (2 dagar före avslutningen, som förra året).
… Ljud och ljus stod i fokus när budgeten kom på tal. Man spår att den ljudanläggning och ljussättning som man vill ha kommer att kosta sammanlagt cirka 16 000 kronor.
… Med Johan Bylund, Teknis, i spetsen beslutades det att man i år kommer att satsa extra mycket på säkerheten kring mötet mellan de båda rivaliserande skolorna. Förra året fick en oskyldig bäckängit ett ägg kastat i ögat, som en del i ett mer eller mindre handgripligt krig bäckängiter och teknister sinsemellan. Därför kommer säkerhetsvakter att hyras in, för att minimera riskerna för att något liknande ska hända i år. En vakt kostar 850 kronor och mötet diskuterade i dag om att hyra 10 stycken.

Vi följer upp.

- Johan

Arkiverat i:Notis

“Författaren som säljarargument”

Foto Expressen. Sveriges mest aktade dramatiker, Lars Norén, gav år 2008 ut “En dramatikers dagbok” som är en mikrofon nedsänkt i ett av kulturelitens sjaskiga favoritcaféer. Allt du behöver veta om de många kulturpersonligheterna i vårt land finns med i Noréns senaste verk. Dagboken anses vara ett uttryck för en relativt ny trend inom litteraturen, nämligen att intimidera och smutskasta personer vid sina rätta namn. Men är det tillåtet? Får man skriva vad som helst? Detta diskuteras i krönikan.

När Borås Tidnings kulturchef Stefan Eklund gör ett skolbesök på Bäckäng, samlas ett trettiotal elever som vet att uppmärksamt och respektfullt ta emot en föreläsare. Som nyfikna barn kring en sprakande lägereld och mitt uppe i en sagoskildring uppträder de.

Eklund har skrivit en krönika i BT och som ligger till grund för dagens samtal: ”Författaren som säljarargument”. Den avslöjar att en ny era inom litteraturen är på väg att få ett stort genombrott. Nu har det även i författarsällskapens finrum börjat träda fram ett fåfängt och smågirigt varumärkestänkande, såsom i många andra delar av samhället. Eklund rapporterar erfaret från sin yrkesposition som kulturchef och som en av de ansvariga för BT:s debutantpris. Han menar på att det blir allt vanligare med självbiografiska och utlämnande romaner. Dagboksliknande mischmasch för den delen också.

Författaren och hans privata förbindelser, inte minst författaren själv, anses nu som ett avgörande säljarargument. Det är inte längre boken som står i första rummet, utan författaren. Och dessa överexponerade verk har onekligen och absolut framgång.

En debutant av i dag hade knappast lyckats slå sig fram på samma sätt om han eller hon försökt med samma manus fast för 10 år sedan. Har det då blivit lättare att debutera? Paradoxalt nog är det tvärtom, det efterfrågas långt mer av författaren nu än förr. Ganska rejält mycket mer faktiskt. En författare ska inte bara kunna skriva böcker och sedan låta dessa tala för sig själva, utan han ska också kunna stå på scen, vara hygglig i intervjuer och framför allt redo att synas av kvällsposten. Till och med författarens utseende kan absurt nog spela roll om debuten blir lyckosam eller inte.

Eklunds tes exemplifieras med hjälp av Maja Lundgrens och Lars Noréns senaste alster. Ja, skvaller är kul och det säljer, punkt slut.

Undertecknad hakade på samtalet kring de nya kommersiella strömningarna inom litteraturen och kommenterade något i stil med “att det är en utveckling på bred front vi ser”. Man kan lätt göra parallellen med politiken. Vem politikern är i profil, vilka han umgås med på sin fritid, om han går på porrklubb eller föredrar hasch framför vanliga cigarretter är saker som media mer än gärna skriver om, främst under valåret. Märkligt nog verkar medias överdrivna fokus på politikerna som privatpersoner ha viss inverkan på vad folk i slutändan väljer att rösta.

Hur har det då blivit såhär? Eklund levererade tänkvärdheter i en timmes tid men gav inget svar på tal. Och frågan är om det egentligen finns någon som sitter inne med de rätta svaren, epokskiften är ju svåra att kommentera medan de genomförs. Däremot att författaren i dag främst ses som ett slagkraftigt säljarargument i stället för att tillåtas vara anonym, hemlig inför sin läsekrets, är nog en del av en tidsenlig utveckling som vi inte slipper undan.

Litteraturen bryts ned, kommersialiseras och personifieras.
Din läsekrets vill bli intim med dig.
Vill du, som tänkt debutera snart, fortfarande vara med?
Det är förståeligt om du avskräcks lite grann.

- Johan

Arkiverat i:Reportage

EF-mötet 13/10

Informationsblad inför EF-mötet.

Höstkyla. Nystart. Mode. Tre ord som kan sammanfatta dagens EF-möte.

När klockan är på pricken fyra börjar Mia Selander, BB, att dela ut närvarolistor till de lika punktliga föreningarna.
Mötet förklaras öppnat.

I dag kan konferenssalen lätt stoppas full av föreningsaktiva ettor, tvåor och treor.
Och i dag kan man iaktta att de senaste generationsväxlingarna i BB-staben lett till ökad mångfald och ett betydligt bredare, omfångsrikare föreningsliv.
Allt är som sig bör och dagordningen rullar igång.

Först ut att diskuteras är Bäckängs community: Halib.se. Ända sedan tidigt i fjol har elevrådsstyrelsen pratat vitt och brett om det stora, efterlängtade Halib.se. Elevföreningarna väntade otåligt hösten 2007 men sedan, i december, blev det äntligen klart och sedan dess har forumet mer eller mindre flitigt besökts av föreningsaktiva för att de ska göra liv på forumet innan det lanseras för samtliga elever på skolan.

Nu vädjar administrationsgruppen för Halib.se att föreningarna måste börja aktivera sig på forumet igen (det har varit tyst där i sommar), det måste startas nya och fler diskussioner och klubbar. Det måste helt enkelt se levande ut. Om inget görs kommer forumet knappast att locka till någon vidare aktivitet när väl de övriga eleverna har börjat strömma till. ”Mycket står på spel”, påpekar admingruppen och en lyssnande skara föreningsaktiva nickar instämmande.

Man planerar att lansera Halib.se lagom till lovet.
Diskussioner med PAF om att få en tid i aulan då samtliga klasser kan närvara har inletts.

Mötet hjälper oss också att komma ihåg att ”det är Playman-fest nästa fredag” (24/10). Maskerad-tema.
Kom med in i dimman!

Något annat som värmer i höstmörkret är att Boik och BB börjat börjat hålla möten och planerar för Bä vs. Teknis (femkampen som enligt tradition hålls i Boråshallen) i december.

När mötet nått halvvägs in på dagordningen är det Carl Jensholms tur, ansvarig för BB:s ekonomi. Han låter meddela att ”nu går det bra för föreningar att ansöka om bidrag och lån hos BB”. Ansökningsblanketter har Carl gjort själv och de finns att hämta hos honom själv.

En annan spännande punkt var föreningslokalerna.
Cinerama och Moderjord måste separera. Detta till de båda föreningarnas stora, tja, sorg kanske är ett passande ord. De trivdes onekligen bra ihop men Magnus, Cinerama och Sara, Moderjord, är ändå förstående inför den förändring som nu genomförs. Det enda alternativet vore otänkbart: Mammuth Veteran och Venus i en och samma lokal – mja, den idén tror jag vare sig att mammutar eller venus-flickor är särskilt förtjusta i.
Moderjord och Cinerama går för den sakens skull inte skilda vägar, det ligger nog mycket i vad man från de båda föreningarna sa i dag på mötet: “Vi har väldigt mycket gemensamt”.

Bäckäng fick två nya föreningar.
Den gamla föreningen Ragnarök har återuppstigit upp från de döda. Även modeföreningen Fasion United röstades igenom. Från vår sida har vi bara att säga: bäckängiter har ett stort intresse för design och mode, så se till att arrangera många och bra aktiviteter. Om den omtalade Top Model-Bäckäng blir verklighet kommer ni att bli en förening att räkna med bland de mest populära, var så säkra.
Vi vet att ni kan er skit.

Ja, det var oktobermånadens EF-möte, avklarat på ungefär en timma.
BB kan vara nöjda med sin insats. En timma är en bra tid.

Men, apropå föreningslivet. Det är knappast någon hemlighet att snacket kring EF för tillfället är aningen… tja, irriterat? För att inte säga uppgivet.
Vi har rekordmånga föreningar på skolan men det är anmärkningsvärt att det sker så få aktiviteter – få i förhållande till antalet föreningar. Eller?

När alla dagordningens punkter är avklarade och Mia ber Carl att skriva upp “den riktiga” mailadressen för BB på tavlan och Carl svarar “vilken är det?”, så skrattar föreningarna samfällt. Men kanske gråter de inombords. Tyst.
Och vi övriga föreningsaktiva, redaktionsmedlemmar i Bäckängiten och/eller elevrådsrepresentanter, får inget svar på frågan.
Vilken är egentligen “den riktiga” BB-adressen?

Vad insunerar jag nu? Ingenting!
Jag spekulerar.

- Johan

Arkiverat i:Krönika

Vår rapportering från senaste er-mötet dröjer lite…

… men snart finns den att läsa här på sidan.
Orsaken till att det drar ut på tiden är “strul med protokollet”, hälsar Frick från ER, “men misströsta icke, det är på väg”.

- Red

Arkiverat i:Notis

26/9 Håkan Hellström, Liseberg

Klockan 20.00 kliver en gänglig gestalt ut på Lisebergs scen: Håkan Hellström, Göteborgssonen som traditionsenligt inviger hösten i hemstaden. Han som sjunger rakt in i själen, bara för oss, vi som alltid kommer vara lite darriga, osäkra. För oss, som alltid kommer ha kvar våra tonårshjärtan.

Och vilken repertoar han har! Han kan välja bort låtar som skulle vara vilken annan artist som helsts höjdpunkt. Även om explosionerna i popeufori, som Kom igen Lena eller mina personliga favorit Klubbland, verkligen är hans ess i skjortärmen, så lyckas han också framföra lugnare låtar med samma intensitet. Kvällens absoluta klimax är dock självklart, i det här hans älskade och hatade hemstad, Känn ingen sorg för mig, Göteborg som genom extra sambarytmer och allsång lyfter högt, högt över gårdakvarnar och skit.

Men – trots mina lovord finns det ett men – en konsert handlar inte bara om artisten. en konsert är ett samspel mellan publiken och scenen. I Håkans fall handlar det om mötet mellan bultande, överfyllda tonårshjärtan i alla åldrar och hans egen energi. För i ärlighetens namn, Liseberg är inte en bra arena. Folk springer fram och tillbaka, det snackas och röks långt fram i publiken. Nu kanske jag är en konsertfacist, men jag tycker inte om det. Publiken är en del av konserten, och hur bra än Håkan gör i från sig, kan jag inte höja den här spelningen till skyarna – men väl en bra bit på väg mot molnen.

- Lisa Jagemark

Arkiverat i:Kultur

Missa inte elevrådsmötet!

Nu på tisdag den 23/9 är det elevrådsårsmöte på skolan.
Elevrådet har varit otydliga med information om datum för mötet, så vi hjälper till lite grand och pushar för mötet, där man bland annat kommer att rösta in två nya styrelseledamöter.

Bäckängiten kan avslöja att fem elever från olika program och årskurser sökt posterna, vilket är enormt glädjande och ett tecken på att elevrådet ändå lyckats med att marknadsföra sig och organisationen för de nya ettorna under den korta tid från att skolan började för exakt en månad sedan.

Alltså: bäckängs elevråd kallar till årsmöte tisdagen den 23 september. Infinn dig i skolans aula kl 14.00.
Vi ses där!

Arkiverat i:Notis