Knuttes kultur hopplöst föråldrad

I Borås Tidning den 6/5 fanns en insändare där skribenten, ”hopplös kulturknutte”, riktade kritik mot Bäckängsgymnasiets kulturvecka.

Insändaren ovan är inte exakt återgiven, eftersom den version som tidningen publicerade innehöll många språkfel. De hade missat min korrigerade version innan debattsidan gick till tryck. Sådant händer!

Utan elever, ingen kultur, utan kultur, ingen skola

I BT 6/5 ställer sig signaturen ”hopplös kulturknutte” frågande till Bäckängs kulturvecka. Handlar det egentligen så mycket om kultur? Inte enligt den snäva definition av kulturbegreppet som kulturknutte presenterar, men så är hon också uttalat hopplös. En mer vedertagen förklaring av begreppet vill mena på att kultur innefattar mer än konstverk och teater, i grunden handlar kultur om socialt överförda levnadsmönster. Kultur är således alla livsmönster.

På Bäckäng finns en rad olika seder. Alla olika klädsel, ritualer, lekar, normer och moraliska system gör att vi har Sveriges största föreningsliv. Det är kultur. Och den plattform som ger de här kulturella mönstren en möjlighet att kommuniceras sinsemellan elever, det är kulturveckan. Alla de dagar om året som vi ägnar åt lek, skrivarkväll, picknick och “smiska fisk” ger oss en skola med en rik kultur och därmed också framtidstro. Vi hade inte känt oss delaktiga i det större sammanhang som är föreningslivet om det inte vore för dessa “jippon”, tvärtom, vi hade känt oss främmande inför vår skolgång, inför våra skolprestationer och därmed också inför oss själva och våra kamrater. Vi hade haft en främmande skola. Men i stället har vi nu en igenkännande och varm skola där tillvaron får mening utifrån vad som kan åstadkommas gemensamt.

Ge den valfritt namn, men den kommer trots hopplösa kulturknuttar att leva i många år framöver! I stället är det kulturknuttes trista definition av kultur som kommer att dö ut.

Johan Frick
Elevrådsordförande Bäckängsgymnasiet

Arkiverat i:Insändare

Fler kvinnor och färre män, tack!

Nu sitter man här igen, i elevrådsrummet, och ska formulera en sammanfattning av veckan som gick. Det var helt ett år sedan sist, ändå känns det som igår. Ugh! Gråheten, slentrianen och regnet är här på nytt, det tar verkligen emot att recensera sin sista kulturvecka. Men vi gör ett försök:

Årets kulturvecka hade en dag mindre i behåll mot fjolårets fem dagar. Bättre förspänt eller inte, det blev en succé! Mycket tack vare EOS – men allra främst tack vare eleverna. Kulturveckan är alltjämt ett interaktivt arrangemang och ingenting man får gratis. Delta! Glöm inte det ni som klagar.

Här följer en feministisk analys av det hela. Männen dominerade helt klart under den gångna veckan. Inte i det avseendet att vi gjorde det särskilt bra nej, vi tog egentligen bara upp onödig plats.

Också i år arrangerades Bäckängs starkaste man, Bäckängs gentleman, Bäckängs manligaste man och Årets viking. Fyra manstävlingar mot noll dito som inbjuder kvinnor att delta. Ingenstans släpptes kvinnorna fram! I de tävlingar där namnet inte slutade på “-man” dominerade kvinnorna helt klart. Inte i det avseendet att de tog upp onödig plats utan för att de gjorde bra ifrån sig.

Minns att den ende som bangade FBIs bungyjump, väl uppe uppe i kranen och 60 meter ovan mark, var en man och inte en kvinna. Jag nämner inga namn.

Om tävlingarna kunde stöpas om och mer öppet välkomna också kvinnor att delta, hade männen troligtvis åkt på storstryk. Det är männen medvetna om men för fega för att erkänna. Därför arrangeras aldrig några allmänna tävlingar där kvinnor bjuds in annat än “om ni vill får ni vara med”.

Tills nästa år hoppas jag på en förbättring.

Lovar ni mig det?

Arkiverat i:Krönika